Möte.
Imorgon 11.00 ska jag till den nya ätstörningskliniken.
Jag var där 24 maj och gjorde en utredning vilket gav mig UNS som diagnos, igen.
Jag har alltså väntat 4 månader på att behandlingen ska dra igång, och imorgon har jag en tid.
Det gör mig rädd, för på kallelsen står det enbart ”sjuksköterska” och ”Samtal”.
I min hjärna blir detta kaos, är det nu behandlingen startar?
eller ska dem bara ha en kort uppföljning?
Det som gör mig mest rädd att risken att jag eventuellt måste vägas.
Jag är nämligen normalviktig, eller rättare, jag ligger inom min friskvikt
som förra enheten räknade ut.
Så jag vet att jag inte är underviktig och därmed i en akut fara rent fysiskt.
Men ätstörningen är en psykisk sjukdom och jag är minst lika påverkad psykiskt
som när jag vägde mindre.
Enda sedan jag fick kallelsen har jag dividerat med mig själv, planerat och funderat.
Mixtrat mer med maten och försökt pressa vikten neråt.
Varje detalj har jag övervägt noga, varför?
Jag är livrädd att jag ska vägas och jag är livrädd att jag inte ska tas på allvar pga.
Min normala vikt.
Jag är så fruktansvärt rädd att jag ska möta något som säger
”Ja men din vikt är inte så låg, alltså kan det inte vara så farligt”.
Om ett dygn får jag veta.
Om ett dygn får jag veta hur dem tänker lägga upp den här behandlingen
och hur dem kommer bemöta mig.
Det är 24timmar av ren panik.