När livet kommer emellan.

Mamma följde mer som stöd vilket kändes skönt,

jag har tidigare fått väldigt dåligt bemötande och jag upplever att jag glömmer bort saker under möten 

så de va skönt att kunna få uppbackning på detta.

Han började med att undersöka generellt, 

titta på armbågar och knän och rörelser i övrigt.

jag är ju pga EDS överröelig vilket han konstaterade rätt fort.

Sedan undersökte han axlarna, hans första reaktion var

jag blev ställd, jag visste ju att dem var dåliga men trodde inte de var värre än någon annan. 

trodde speciellt inte att han som jobbar med detta hela dagarna skulle reagera så.

men tydligen har han aldrig kännt så glappa axlar.

Så det blir operation av båda axlarna!

Det man gör är att man kommer öppna upp 18-20cm, 

strama åt alla ligament och fästen runt leden, sen kommer man såga av en benbit 

antingen från revbenen eller skulderbladet och skruva fast denna i själva skålen. 

så man kan bygga på kanten för att göra de svårare för axeln att gå ur led.

Det är en stor operation, den är erkänt smärtsam och rehaben är lång. 

ca 1år akutfas och totalt 2.5år innan jag kan förvänta mig att va stabil.

Och då är de dags att göra andra sidan.

jag är så kluven, de känns skönt att dem ska göra något, att man tar tag i det. 

men samtidigt känns de så skrämmande att gå igenom detta.

Jag är inte så bra på att hantera dessa situationer, Att känna mig begränsad och låst.

Men nu finns de inte så många andra alternativ.