Utbildning.

Jag känner mig stressad, det finns något som skaver inom mig.
Jag har alltid varit högpresterande och jag har alltid satt höga mål.
Redan i tidig ålder visste jag att jag ville jobba med människor i svåra situationer.
Jag vill hjälpa till, stötta och finnas tillhands.
 
 
2013 började jag därför studera på högskolan,
Jag valde att läsa till beteendevetare, med inriktning psykologi.
Något jag verkligen trivs med, det är väldigt komplext men så givande.
 
Jag har läst 5 av 6 terminer och sedan blev jag sjukskriven i samband
med att jag började min ätstörningsbehandling.
När jag sedan skulle återgå till studierna efter nästan 1år kom jag in på
sjuksköterskeutbildningen, och valde därför att börja den.

Detta var januari 2017, utbildningen var så intressant och så givande.
Men tempot var för högt för mig då jag även kämpade på de personliga planet med
smärta och ätstörning. Detta resulterade i att jag gick in i väggen, rätt ordentligt.
Jag sjukskrevs därför i oktober 2017, och är fortfarande sjukskriven för detta.
 
Även om jag har en dröm om att läsa klart båda mina utbildningar så är det inte ett
realistiskt mål just nu, min kropp klarar nämligen inte av de fysiska delarna av sjuksköterskeutbildningen.
Så jag tänker fokusera på att läsa klart beteendevetenskapen och se hur det går.
Jag kommer börja läsa en kurs på 50%, på distans med start 8 november.

Det känns bra att komma igång, det känns viktigt,
men samtidigt känns det riskabelt.
Min utbrändhet är högst påtaglig fortfarande, jag har väldigt stora problem med kroppen just nu
och jag kliver snart in i en ny behandling för ätstörningen.
Det är helt enkelt många processer igång samtidigt och jag är såå rädd för att krascha.
 
Samtidigt känner jag att jag behöver få utvecklas och finna mig i en kontext där jag
är kompetent och får utvecklas, jag behöver göra något som känns viktigt och givande.
De faktum att det är på 50% och helt på distans gör det enklare, för då kan jag lägga upp
studierna precis som jag vill. Vilket förbättrar mina odds.
Men jag ska vara ärlig med att jag är rädd, rädd för att misslyckas.
 
 
Upp